Innan dagens sågverk byggdes fanns Mosilts Såg & Kvarn som låg vid Nissan några hundra meter söder om bron (ungefär där kraftverket ligger idag) och var en mycket gammal anläggning. När den uppfördes första gången är okänt. Tidigare kallades kvarnen för Karlsfors kvarn. Tills 1800-talets senare hälft drevs både kvarnen och sågen med vattenhjul. Sågen på den tiden var en s.k. nickesåg, en ramsåg, med bara en klinga som arbetade vertikalt. 

Mosilts kvarn & såg ägdes ursprungligen av bönderna i Mosilts by, men även byn Munkabol tycks ha haft andelar i företaget. Omkring 1888 brann kvarnen ned till grunden. Ägaren, som då hette Alexander Andersson byggde upp den igen. Tidigare ägare var handlaren A. J. Carlsson. Troligen i samband med återuppbyggnaden ersattes vattenhjulet med turbiner som drivkraft till kvarnen. "Nickesågen" drevs fortfarande med vattenhjul. 

1894 såldes Mosilts såg & kvarn till ägaren av Fröslida gård, godsägare Carl Kuylenstierna, och arrenderades nu av lantbrukaren Sven Kristensson. Han ersatte "nickesågen" med en cirkelsåg, som drivkraft till den fick en ny turbin ersätta det gamla vattenhjulet. Nedanför byggdes även en spånhyvel, där kom vattenhjulet till användning. Efter denna modernisering blev det bättre fart på sågningen. 

1907 gick Sven Kristensson ur tiden, samma år övertog trävaruhandlaren Joh. E. Andersson arrendet. 

1919 lät ägaren, Carl Kuylenstierna, sätta in ett litet kraftverk i kvarnbyggnaden, och han tog till detta en av kvarnturbinerna i anspråk, men då ström levererades till samhället endast under dygnets mörka del, kunde turbinen användas till sitt ursprungliga ändamål under dagen. Tillkomsten av detta lilla kraftverk var ett stort steg framåt, när det gällde samhällets "upplysning". 

År 1922 överlät Joh. E. Andersson rörelsen till en av sina anställda, Emil Larsson. Driften utökades lite genom att sågning av emballagematerial upptogs till Halmstads spik & trådverk och nissaströms bruk. 

Med Tiden blev behovet av elektrisk energi större, 1931 beslöt Rytger Kuylenstierna, som nu var anläggningens ägare, att på kvarnens plats bygga ett helt nytt kraftverk. Nu åkte kvarninventarierna ut och den gamla byggnaden jämnades med marken. Kraftstationen var färdig redan i slutet av samma år. Året därpå byggdes en ny kvarn, som tillbyggnad till kraftverket. Eftersom nu endast en turbin - den gamla sågturbinen - stod till förfogande som kraftkälla till både kvarn och såg, fick det hela gälla som något av ett provisorium. Anläggningen fyllde dock sin uppgift i över 20 år. 

1950 tog sonen Gunnar Larsson över rörelsen. Under en lång följd av år hade kvarnrörelsens bristande lönsamhet aktualiserat nedläggning av driften. Men den fortsatte dock till år 1955, då turbinkammarens vägar gav vika för vattentrycket. Sågen hade tidigare flyttats till en annan lämpligare plats i orten. (där den ligger i dag) 

Under en tid övervägdes om reparation, men därav blev inget, och så beslutades om nedläggning av kvarnen. Sågverket finns dock kvar än idag.